halvfinnen

Idag är en sådan där happyday, allt känns så himlans bra och inspirationen är på topp. 
Det är en sådan dag då det kliar i händerna för man har så mycket tankar man vill få ner och hundra saker man vill göra, och precis allt - på en och samma gång.

Detta inlägget skulle jag bara vilja skriva hur lyckligt lottad jag är som har en del människor i mitt liv, som stöttat mig och funnits där för mig under denna lite mörka tiden som infunnits sig i mitt liv en period. 
Utan er vid min sida hade jag inte kunnat ta mig ur den på samma sett som idag, nu har jag ett annat perspektiv än förut - det blir bara bättre, det Kan bara bli bättre - allt beror på inställning. Såklart  är allt är upp till en själv, men man behöver en hjälpande hand. 
Vänner och familj ger dej verktygen och trappan att klättra upp för igen, upp till lyckan och solen, upp till tillfredställelse av livet. Men man måste ha viljan och styrkan att ta steg efter steg själv. Vänner och familj är handräcket du kan hålla i så du inte ramlar ner, dom är knuffen den där sista centimetrana upp för ena steget...
Ingen annan kan vandra upp för trappan utom jag. Detta är min trappa. Alla har vi våra egna trappor med små, stora, tunga eller lätta steg, men en sak har vi gemensamnt med alla trapporna, för att ta oss frammåt behöver vi - Viljan och styrkan. Och ibland lite jävlar anamma. 

Vilket fall som hellst, inte meningen att spåna iväg i min trappa, som jag så stolt börjat klättra upp för, därför vill jag bara säga hur lycklig jag är att få kalla er mina vänner och familj. 
Det finns några eldsjälar som funnits där för mig hela vägen.
 
Kan inte beskriva med ord,
hur lycklig jag är,
över att ha er i mitt liv. 

Punkt.. ( som elin hade sagt )


M, M, M, M, E och L .